Stackars mig.

Är ledsen och deppig idag.
Tvingas jobba med min självkänsla och bekräftelsebehov.
Tvingas vara självständig och modig.
Vill inte det just idag.
Vill bara bli omhändertagen och konstant bekräftad.
Vill krypa ihop och bli kramad.
Vill gråta ut mot en axel.

Helgen som gått.

Jag har haft en fantastisk helg. Fredagen startade med barnvaktande åt lille Elliot. Adrian och Elliot lekte så fint så jag knappt behövde göra någonting. Mysigt värre!
På kvällen kom min Anna över och spelade tp och drack lite vin. JAG VANN! Trots vissa försök till fusk från hennes sida.
Lördagen spenderades med familjen. Först kom min kära mor hem till mig och sen åkte vi (jag, adrian och mor) till syster där vi blev bjudna på middag och mys. Monsters vs Aliens visades på tv:n mor köpte godis i mängder.
Halv tio på söndagen kom min andra Anna och plockade upp mig för en trip till ikea. Där shoppades det ganska friskt. Så friskt som ekonomin tillät. Nu har jag i alla fall en matta i vardagsrummet, en hylla som ska upp på väggen (så fort syster kommer med vattenpass och erbjuder sin hjälp för det dör med vattenpass är inte min melodi), en hylla till badrummet och lite annat smått och gott.
Dock har helgen innehållit på tok för lite sömn, men det kan jag ta igen när jag blivit pensionär.

Nu räcker det!

Jag ger upp mina löjliga fantasier och börjar istället koncentrera mig på verkligehten.

Today is the day

Iag flyttar Valter. När jag kommer hem från jobbet ikväll kommer ingen vara där. Jag ska sova ensam. Det är jag inte alls van vid. Läskigt känns det. Men 2010 är mitt modiga år så det kommer gå bra, helt säkert.
Så nu Börjar det på riktigt. Nu kommer jag bara få vara med Adrian varannan vecka. Än kan jag inte föreställa mig hur det kommer kännas. Han är ju alltid där! Mitt lilla charmtroll.
Jag ska möblera om lite imorgon. Så gott det går. Jag har ju inte så mycket möbler att flytta runt. Och inga mattor har jag. Min lägenhet är otroligt kall och utan mattor kommer det bli ännu kallare. Så raggisarna får nog sitta på dygnet runt.

storm

Någonting har hänt med mig. Jag vet inte vad eller hur, men någonting har hänt. Som att jag länge gått runt som i en dimma. Nu helt plötsligt så ser jag klart. Jag översköljs av känslor hela tiden. Ett virrvarr av känslor som skiftar i en rasande takt. Allting får mig att känna. Ingenting går obemärkt förbi. Just nu har jag en nervös klump i magen. För en timme sedan var jag sorgsen och en timma före det var jag lycklig. Detta är ovant. Jag vet inte hur man hanterar alla känslor.
En långpromenad kanske skulle rensa tankarna. Jag tror att jag gör ett försök...

jag önskar mig en dagbok i födelsedagspresent.

Typiskt

Kikade på bygghemma.se och hittade denna fina handdukshållare.

Gissa vad den kostar då! 4890 kr. 1630 kr för varje handduk man kan hänga på den. Jag tänker inte köpa den, men jag önskar mig den!

ibland alltså.

För en liten, liten stund sen var jag så arg att jag grät. Så arg att jag skulle ha kunnat slå ett hål i väggen (eller slå så hårt att jag skulle få mycket ont i handen). Så arg att jag ville skrika. Men liten var vaken så jag varken slog eller skrek. Tårarna rann hur som helst. Rosenrasande är ordet jag vill använda.
Jag är fortfarande väldigt arg men det har lagt sig lite nu.
Men jag känner mig otroligt kränkt. Känner mig sårad. Känner mig tom.
Ville bara dela av mig av dessa känslor.

så kär

Jag har fullkomligt kärat ner mig... i twilight-böckerna. De är ju helt fantastiska. Romantikern i mig vaknar till liv.
Det var länge sen jag läste en bok som helt fått mig att glömma tid och rum, men nu har jag plötsligt hittat tre! Den fjärde är på väg hem till mig nu. i väntan på att den ska dimpa ner i brevlådan så funderar jag på att börja om med serien igen. Så kär är jag.
Vad jag ska göra när jag läst färdigt den sista boken vet jag inte än. Känns tomt bara att tänka på det.
Vill alltså ha boktips illa kvickt!

livet rullar på

Jag var ute i fredags med två fina gamla vänner, maria och antun, och så var det en massa andra finingar med också. Det gav mig en känsla av att nu är jag singel på riktigt. Vet inte riktigt varför men så var det.
Det är någonting särskilt med dessa människor. De får mig alltid att må som en prinsessa. även om jag igår inte kände mig särskilt kunglig! Hur som helst så ville jag bara skriva att jag ÄLSKAR ER!!!
Tack för en mysig kväll och ungefär 5 öl för många.

(skulle lägga upp en bild på oss, men jag får inte bluetooth-grejen att funka.)

tankesnurr

Jag antar att alla handskas olika med en sån här situation som min familj befinner sig i. Jag tror inte att varken jag eller V gör fel. Vi tänker bara olika. Han verkar behöva avstånd. Antar att det är för att göra det hela verkligt. Eller vad vet jag.
För mig är det redan verkligt. Jag vill ha närhet, jag vill kommunicera, jag vill att A ska se att vi fortfarande bryr oss om varandra. Framför allt så vill jag spendera så mycket tid som möjligt med A. För det är det enda som jag inte kan föreställa mig, att vara ifrån honom en hel vecka. Att inte se honom varje morgon, att inte få vara med vid varje nytt ord, varje bråk, varje sjukdom.
Han är mitt liv och min stora kärlek.

Han kommer klara detta bra, det vet jag. Dagispersonalen säger alltid att han är så trygg i sig själv. Det är faktiskt inte honom jag oroar mig för, det är bara mig själv jag tänker på, nästan...
Jag kommer bo kvar här hemma och det känns väldigt bra. jag kommer ju inte vara rik framöver direkt, men jag tror att det är bra för Adrian att någonting är sig likt. Det blir ju tillräckligt mycket förändringar i framtiden. För vi har nämligen sökt nytt dagis också (vilket jag hoppas vi får snart för annars blir det svårt att hinna i tid till jobbet när jag börjar sju).

Det märks nog att jag tycker allt känns lite jobbigt idag. Vissa dagar känns det självklart och relativt lätt. Idag är gråten nära mest hela tiden. Skyller på att det är en hormonell vecka!
Kram och god natt

det var ett tag sen

det var allt ett tag sen jag var här. Jag har helt enkelt inte känt för att skriva. Men oj, vad det har hänt grejer. Det största är att jag och V gjort slut. Vi kom helt enkelt fram till att vi inte är kära längre och att våra försök att hålla liv i förhållandet var lönlösa. Därför gjorde vi helt enkelt slut, när vi fortfarande är vänner.
Nu söker han nu lägenhet, så än så länge bor vi under samma tak. Det fungerar bra, men jag tror att vi bådas vill att han ska få något eget så vi kan börja tänka framåt. Det är ju lite svårt att se hur framtiden ska se ut när vardagen i stort sett är som den alltid varit.
vi har inte pratat så mycket med A om det, men han verkar förstå att något är i görningen. Han är ju ganska smart den ungen så något annat hade jag inte förväntat mig.
Jag känner mig ändå väldigt säker på att detta är det bästa för såväl oss som A. Jag har hört så många sorgliga historier om olyckliga äktenskap som satt stora spår hos barnen att jag stärkts ännu mer i mina åsikter om att inte hålla ihop för barnens skull.
Det var lite kortfattat om läget just nu. Kommer nog skriva av mig snart igen för det är ändå en och annan tanke som snurrar i huvudet.