livet rullar på

Jag var ute i fredags med två fina gamla vänner, maria och antun, och så var det en massa andra finingar med också. Det gav mig en känsla av att nu är jag singel på riktigt. Vet inte riktigt varför men så var det.
Det är någonting särskilt med dessa människor. De får mig alltid att må som en prinsessa. även om jag igår inte kände mig särskilt kunglig! Hur som helst så ville jag bara skriva att jag ÄLSKAR ER!!!
Tack för en mysig kväll och ungefär 5 öl för många.

(skulle lägga upp en bild på oss, men jag får inte bluetooth-grejen att funka.)

tankesnurr

Jag antar att alla handskas olika med en sån här situation som min familj befinner sig i. Jag tror inte att varken jag eller V gör fel. Vi tänker bara olika. Han verkar behöva avstånd. Antar att det är för att göra det hela verkligt. Eller vad vet jag.
För mig är det redan verkligt. Jag vill ha närhet, jag vill kommunicera, jag vill att A ska se att vi fortfarande bryr oss om varandra. Framför allt så vill jag spendera så mycket tid som möjligt med A. För det är det enda som jag inte kan föreställa mig, att vara ifrån honom en hel vecka. Att inte se honom varje morgon, att inte få vara med vid varje nytt ord, varje bråk, varje sjukdom.
Han är mitt liv och min stora kärlek.

Han kommer klara detta bra, det vet jag. Dagispersonalen säger alltid att han är så trygg i sig själv. Det är faktiskt inte honom jag oroar mig för, det är bara mig själv jag tänker på, nästan...
Jag kommer bo kvar här hemma och det känns väldigt bra. jag kommer ju inte vara rik framöver direkt, men jag tror att det är bra för Adrian att någonting är sig likt. Det blir ju tillräckligt mycket förändringar i framtiden. För vi har nämligen sökt nytt dagis också (vilket jag hoppas vi får snart för annars blir det svårt att hinna i tid till jobbet när jag börjar sju).

Det märks nog att jag tycker allt känns lite jobbigt idag. Vissa dagar känns det självklart och relativt lätt. Idag är gråten nära mest hela tiden. Skyller på att det är en hormonell vecka!
Kram och god natt

det var ett tag sen

det var allt ett tag sen jag var här. Jag har helt enkelt inte känt för att skriva. Men oj, vad det har hänt grejer. Det största är att jag och V gjort slut. Vi kom helt enkelt fram till att vi inte är kära längre och att våra försök att hålla liv i förhållandet var lönlösa. Därför gjorde vi helt enkelt slut, när vi fortfarande är vänner.
Nu söker han nu lägenhet, så än så länge bor vi under samma tak. Det fungerar bra, men jag tror att vi bådas vill att han ska få något eget så vi kan börja tänka framåt. Det är ju lite svårt att se hur framtiden ska se ut när vardagen i stort sett är som den alltid varit.
vi har inte pratat så mycket med A om det, men han verkar förstå att något är i görningen. Han är ju ganska smart den ungen så något annat hade jag inte förväntat mig.
Jag känner mig ändå väldigt säker på att detta är det bästa för såväl oss som A. Jag har hört så många sorgliga historier om olyckliga äktenskap som satt stora spår hos barnen att jag stärkts ännu mer i mina åsikter om att inte hålla ihop för barnens skull.
Det var lite kortfattat om läget just nu. Kommer nog skriva av mig snart igen för det är ändå en och annan tanke som snurrar i huvudet.